Som i en tysk dröm

Jag befinner mig verkligen mitt i tyskarnas vitknutade dröm om Sverige - och ser den bättre nu än tidigare. Antar att jag har åren utomlands att tacka för det. Och jag njuter för fullt, det är verkligen fantastiskt fint här i Sverigeidyllen. 

Och vet ni, i morgon åker jag och R på vårt herrgårdsspadygn. Som jag har längtat efter det! Det blev Färna förresten. 

Idyllbloggandet lär således fortsätta.

Hej från Sverige och lite om Barbiehuset

Nu är vi installerade hos min mamma. Här blommar lupinerna för fullt och allt är nygrönt och fint. Trevligt det där att en resa till Sverige från Berlin under försommaren lite är som att åka tillbaka i tiden. Sådant som redan blommat ut i Berlin står fortfarande i sin fulla prakt här osv. 

Nog om blomster. På Citykollbloggen skriver jag i dag några rader om det gigantiska Barbiehuset som byggts upp vid Alexanderplatz. Kan ni läsa om ni vill. 

Nu ska jag fortsätta semestra á la Sverige. Kanske gå i en svensk skog, äta lite svensk sill, se på svenska barnprogram med min son (de pratar svenska, mamma!) – eller så lägger jag mig och sover i ett par timmar till. Aaah, livet just nu! Fint är det.  

Ett konstaterande: Det tar banne mig sexton timmar att ta sig från Berlin till mellansverige hur man än gör. Långsam båt från Rostock, snabb båt från Sassnitz, bil hela vägen – sexton timmar. 

SVEEERIGESOMMAR HERE WE COME!

Vi är på väg, yay! Fy satan vad nöjd jag är nu. Jag har lyckats med att, håll i er nu, packa för fem veckor i Sverige SAMTIDIGT som jag mestadels ensam tagit hand om två barn SAMTIDIGT som jag städat vår lägenhet kliniskt ren (vi ska hyra ut den under semestern) SAMTIDIGT som samma barn stökat ner den igen SAMTIDIGT som jag också roddat ihop kontrakt till fyra nya hyresgäster på kontoret (kommer att bli så bra), överlämnat nycklar und so weiter. 

Nu sitter vi i bilen på väg till färjan och goddammit vad den här semestern ska bli bra. Med föräldrar och syskon och syskonbarn och vänner och herrgårdsdygn med R och bad och barfota barnfötter i gräset, färskpotatis och ljumma sommarkvällar. Och massor av roliga fester. Och SOL! För visst har ni sol i Sverige? Visst? Visst? 

Så. Nu ska jag fortsätta klappa mig själv på axeln. Ganska bra sysselsättning när man åker bil faktiskt. 

Sounds like a plan

Jag fyller år i morgon. Det ska bli trevligt. Jag är generellt sett på när det gäller att fira saker – bättre att fira än att inte göra det liksom – och särskilt födelsedagar känns himla viktiga. En har ju levt ett år till av det här livet. Stort ju!

Jag har önskat mig en dag på stan i födelsedagspresent. För mig själv. Småbarnslivet gör sånt med en. Att man önskar sig sådana simpla saker, menar jag. Åh, bara tanken på att få gå efter vad jag själv har lust med under hel dag gör mig helt prillig. 

Men jag har en plan. Ska man alltid ha, fast jag överger den om något roligare dyker upp förstås.

1. Jag ska åka till något område jag normalt sett inte brukar hänga i. Västerut kanske. Ska i alla fall hålla mig borta från Friedrichshain, Prenzlauer Berg och stora delar av Kreuzberg.
2. Jag ska gå in i butiker istället för att bara glo i skyltfönstren medan något barn drar i mig och skriker "gååååååå mammma, gååååååå". Jag avskyr egentligen gallerior men det finns några butiker i Potsdamer Arkaden som jag är rätt sugen på. Oh, Manufactum också kanske? Det var länge sedan.
3. Om jag åker till Manufactum så ska jag äta en av deras svingoda surdegssmörgåsar.
4. Jag ska sätta mig i solen någonstans med en Alsterwassser och tänka på livet. Mest glada tankar, om det går.

5. Jag ska köpa en parfym. Skulle gärna vilja lukta nybakat. Fast inte bara vanilj, blir för kvalmigt.

När jag varit för mig själv tillräckligt länge planerar jag att åka hem, spruta på mig lite bulldoft, kroka arm med R och tillsammans med honom gå ut och äta middag. Alltså, det var ju inte direkt i går som han och jag satt mittemot varandra och liksom eh... pratade? En effekt av det här med att vår stora inte somnar förrän någon gång mellan tio och elva på kvällarna nu när det är så ljust. Och att R är borta halva tiden. Och att jag jobbat rätt mycket när han varit hemma. Och och och och och.

Det var det hele.
Hej!

(Titta förresten vilken fin tårta som väntar på mig! Eller. Okej. Den är inte till mig. Fotot är taget på Victoria och Daniels bröllopsdag för några år sedan. I Ockelbo, mitt landställe ligger där i krokarna. Därav paret på toppen. Med det gör inget, jag är ändå inte så förtjust i tårta. Faktiskt.)

Dagboksbloggar

 

I  dag har jag varit ute i förorten. I Ruhleben, närmare bestämt. Det ligger längst ut på U2-linjen. En kompis till mig har rätt nyligen flyttat dit.

Det var ingen rusning till Ruhleben direkt, måndag morgon som det var.

Jäklar vad grönt och härligt det var där! Och lugnt. Kväkande grodor och skog. Mycket läkande nu under sista veckan innan semestern - som förutom det här lilla avbrottet är rätt så hysterisk med allt som ska fixas. 

Vi kanske skulle flytta till hus ändå? Alternativt ta oss ut i naturen lite oftare. 

Jo asså...

...jag skulle ju ha skrivit kontrakt och fakturor och allt vad det nu var om jag inte hade hällt en kopp te över min dator. IGEN. Eller, förra gången var det ju bara några droppar vatten. Men ändå. Torkning pågår. Och det ser inte ljust ut. Alls. 

Ska enbart tänka på vackra saker under resten av kvällen. Min kvot av djävulska och mycket mörka tankar om hur dum i huvudet jag är som gör om samma misstag två gånger inom loppet av en månad är fylld för den här helgen. 

Dagens barnvakter

Om bröllopet i dag direktsänds i tysk tv? Men hallå, såklart det gör!

Om Eje kommer att sitta bänkad för att titta på långa, fina klänningar? You bet. 

Jag däremot planerar att skriva fakturor, ordna med hyreskontrakt och städa. 

Glad lördag!

Och så lite opera

I det här huset såg jag precis en operaföreställning. Olika scener i olika rum och lägenheter. Så himla ballt! Väldigt bra var det, och mäktigt att vara så nära. Nästan mitt i. 

Projektet heter Hos oss/Bei uns, är svenskt från början men har delvis översatts till tyska för att kunna spelas här också. Kolla in www.beiunsoper.com om det verkar spännande. Sista föreställningen i Berlin imorrn! 

Kulturskillnaden: Kvällsbrödet

Här har vi verkligen en kulturskillnad! Hör här:
Medan vi svenskar oftast äter något varmt på kvällskvisten äter tyskarna Abendbrot. Alltså mackor. Bröd med pålägg. Helt enkelt. Det här känns väldigt främmande för mig. Frukost till middag liksom. Helt crazy.

Visst, alla tyskar äter såklart inte smörgåsar på kvällen som middag. Det varierar säkert väldigt beroende på var i Tyskland man är – men de flesta av mina tyska vänner som är uppvuxna här i Berlin med omnejd kör med mackmiddag. Åtminstone till vardags. De tycker att det låter helt befängt med vuxna människor som trycker i sig TVÅ varma mål mat om dagen. Det behövs inte säger de, vi är ju inga BÖNDER! Och de har de ju rätt i, de flesta av oss i kompisgänget ägnar oss åt rätt stillsamma saker under större delen av dagen.

Men ändå alltså. Bröd till middag? Som det ju äts så flitigt av till frukost. Blir det inte lite för mycket med brödmoffande två gånger om dagen? Det är inte så att jag inte gillar bröd, tvärtom (herre gud, jag till och med skrivit en bok om det! Så. Nu fick jag det sagt en gång till också) men nu, med allt LCHF-tjat överallt känns det väl ändå en aning... omodernt? Onyttigt? Ensidigt?

Å andra sidan undrar jag hur nyttig mat vi egentligen äter här hemma på kvällarna i jämförelse.  Det bli ju rätt mycket pasta, om man säger så. Stresspasta, kallar jag det. För att fantasin tryter och barnen skriker. Och det finns ju helt klart en otroligt stor fördel med det här abendbrotandet: Man slipper laga mat under hell hour. Alltså timmen på dagen när barnen är trötta och svinhungriga och synnerligen svåra att umgås med. När ens egen stressnivå är så hög att man skulle kunna koka soppa på alla stresshormoner som utsöndras ur en.

När jag diskuterade det här med en tysk kompis sa hon såhär: "Att laga mat när man kommit hem från lekparken efter dagis? Men det går ju inte! Då måste man ju planera maten innan någon gång, handla den och sedan laga den. Hur skulle man hinna det?". Och hon har ju rätt. Eller ja, nästan rätt. För går går det ju, vi svenskar gör det ju hela tiden. Men det är fanimig en utmaning och frågan är om det värt det alla gånger. 

Jag tänker såhär: Om åttio miljoner tyskar (nåväl, men många) inte har högre ambitionsnivå än mackor till kvällsmat så kan jag gott sänka min då och då också. När det är extra jobbigt att vara ensam med två ledsna och hungriga. När det ändå skulle blivit pasta. Då får det bli mörkt bröd med matiga pålägg och grönsaker istället. Kanske ett kokt ägg till. Lätt som en plätt. Massor av näring.

Fast inte för ofta. Då kommer åtminstone jag att få brödoverload. Det ska vara lagom av det goda, sa svenskan och gick och la sig.

Godnatt.

Maj 2013

Livet alltså. När det snurrar sådär fort. När dagarna blir ljusare och längre - vilket förstås är härligt men gör så att barnen vägrar somna före halv elva på kvällen - och när to do-listan är så lång att flera sidor i anteckningsboken inte räcker (och när den alltså ska börja betas av efter att barnen somnat eftersom det är skvatt omöjligt att få något vettigt gjort före dess).

Så var det i maj, och några dagar in i juni med för den delen. Nu är det bättre. Fortfarande hysteriskt men med några pauser inplanerade i alla fall. Gott sei Dank. Och om bara några futtiga veckor drar vi till Sverige för semester. Barnen ska få öva på rullande R, leka med mormor och morfar och farmor och farfar. Och kusinerna såklart. Jag och R ska träffa vänner, så jäkla efterlängtat.

Men det har ju inte bara varit hets och stress de senaste veckorna. Vi har ju varit på fest också! Flera faktiskt. En på Bar Babette och en på Insel der Jugend i Treptower Park (läs om båda ställena på Citykollbloggen).

Bar Babette! Jag var så lycklig över att äntligen vara där. HUR många gånger har jag inte gått förbi de stora fönstren, kikat in på människorna som sippar drinkar och tänkt att "herregud vad flott det ser ut" men inte haft tid att gå in. Nu var jag äntligen en av dem som stod där mitt i allt det snygga. High five på det.

Insel der Jugend är också fantastiskt. Perfekt för en bröllopsfest, med vattnet och grönskan och romantiken. Synd bara att det regnade. Satans regn. Så jäkla trött på det nu.

Achtung! Jag har en ny blogg!

Nej, nej. Jag ska inte sluta blogga här. Men från och med i dag kommer jag också att finnas på Aftonbladet.se. Där skriver jag om Berlin i Aftonbladet Resas nya bloggsatsning Citykoll och det kommer att bli en strid ström av tips på bra grejer att göra, äta och titta på, det kan jag lova er!

Det här innebär ingen jätteskillnad för den här bloggen, åtminstone inte om man ser till hur det varit under den senaste tiden. Det känns som att Berlin Ick sakta men säkert har förvandlats från en ganska tipsig blogg till ett ställe där jag framför allt får utlopp för mina "utlandssvensk lever småbarnsliv i Berlin"-funderingar. Och där tipsen som kommer oftast har med småbarnslivet att göra.

Jag gillar ju tipsandet, men eftersom det har blivit en så stor del av mitt jobb känns det skönt att kunna dela upp det hela lite mer. Och hey, när jag skrivit om något riktigt göttigt på Citykollbloggen lovar jag såklart att länka!

Så skynda er in till Citykoll nu. Särskilt om ni är på väg hit och vill veta var ni hittar det bästa och det senaste, det godaste och det finaste i den här magiskt underbara och underliga staden jag lever i.

Is this it #2. En tanke till

Först och främst: Tack snälla för alla kommentarer på mitt inlägg Is this it. Så himla spännande att läsa om hur andra resonerar kring det här.

Jag har fortsatt att fundera och diskutera och kommit fram till att det nog inte är så ovanligt med sådana här tankar under den period av livet som jag är i nu. När de flesta av de stora sakerna liksom är mer eller mindre fixade. Utbildning, yrke, partner, barn, bostad - eller vad man nu vill ha för vuxenliv. Och då menar jag såklart inte fixade som i färdiga och hädanefter stillastående – herregud barnen växer ju, relationer fördjupas och förändras och karriären går ju (förhoppningsvis) framåt. Men ändå. Basen av det jag drömde om som liten är lagd.

Att i det här skedet av livet ägna några tankar åt vad man vill ha ut av det här livet känns som något rätt naturligt – men jag tror att vi som på något sätt stuckit iväg på något sätt, (livsstilsmässigt eller miljömässigt eller både och kanske) både ifrågasätts och ifrågasätter oss själva oftare.

Nu generaliserar jag förstås massor, men ändå. En tanke bara.

Färgglad karneval i svartvitt

Här kommer några bilder från Karneval der Kulturen förra helgen. HERREGUD VAD MYCKET FOLK DET VAR! Men kul! Det är en himla härlig festival. Något för alla, liksom. Jag kunde inte stanna så länge pga små barn som inte var så festivalkompatibla just då, men nästa år ska jag försöka göra en heldag av det. Det finns ändå väldigt mycket för barn där. Målarverkstäder och studsprylar och sånt.

Fotbollslandet

I dag är det final i Champions League mellan Bayern München och Dortmund. Hade det inte spöregnat i Berlin hade vi räknat med en högljudd kväll här i Friedrichshain. Hela vår gata kryllar av barer som visar matchen på storbildskärm, ett av dem är till och med ett inofficiellt Bayernställe.

Kanske bäst ändå att parkera bilen någon annanstans. 

Några bra saker med att bo där vi bor

Nästan varje månad har vi besök från Sverige och andra ställen. Vissa stannar länge, andra bara under en helg. Vi gillar det verkligen och blir på riktigt skitglada när familj, vänner och bekanta vill komma hit och hälsa på. Och även om vi nog är rätt så trevliga att vara med och så, så tvivlar jag starkt på att det hade varit lika lätt att få hit folk om vi bodde i låt säga... Schweinfurt. Visst, våra föräldrar hade väl säkert kommit (de ser inte mycket av Berlin ändå när de här är, det är mest bara barnbarnen som gäller) men resten hade nog suckat över att vi inte valt något mer sexigt ställe att bo på och dragit sig en aning för att boka en resa.

Till exempel hade nog inte min gamla kollega och kompis J varit på väg hit nu. Han är fotograf och när jag beklagade mig över att jag, som fotar rätt mycket i jobbet, skulle vilja gå en fotokurs bokade han helt enkelt en biljett hit i syfte att hålla en fotoworkshop för mig och några vänner. Han är glad över att komma till Berlin och  och jag jäkligt nöjd över att äntligen (förhoppningsvis) utvecklas på fotofronten. Så himla bra! Och väldigt trevligt också, förstås.

Förresten. En bra sak till med att vara utlandssvensk på ett kul ställe: Under åren här har vi blivit riktiga proffsvärdar. Med det menar jag inte att vi har viker handdukar som svanar på nybäddade gästsängar och sånt, snarare tvärtom. Vi har blivit bra på att inte bli stressade över att ha folk boende hemma, att inte låta det ta så mycket energi. Så var det inte i början, då föll jag ihop som en trasigt stativ så fort gästerna åkt hem. Helt urlakad av att allt fixande och ansvaret jag kände för att deras tid här skulle bli den bästa Berlinvistelsen ever ever ever. Så där kan jag ju inte hålla på nu med alla små barn vi har – så våra gäster nu får helt enkelt känna sig som hemma och sköta sig själva ganska mycket. Blir ju bra det med. Avspänt liksom.

Mer som händer i helgen: Bröllop! Det första av två den här sommaren. Ska bli så himla flott. Festen hålls förresten på en av Berlins snyggaste barer. Men mer om det senare.

Här är en bild på Eje från när han hade sin fotoperiod för något år sedan. Det var kul. Blev många intressanta bilder.

Hjälp av mutti

Hej på er. Ursäkta stiltjen. Jag har min mamma här och medan hon städar, lagar mat och tar hand om mina barn (ÄLSKAR när min mamma är här!) så passar jag på att göra alla de hundra miljoner saker som jag inte hunnit med så bra på sistone.

Några exempel:
Få klart tråkiga jobbsaker, som att skriva fakturor och sköta min bokföring och sånt.
Få klart roliga jobbsaker, som att skriva texter och göra min hemsida.
Rensa vår garderob
Rensa vår bokhylla
Hänga upp tavlor
Boka mitt och R:s tioårsjubileumsfirande. Vi tänkte åka till ett vackert ställe någonstans i Bergslagen eller kanske Dalarna med god mat och gärna typ en bastu eller så också. Tips någon?

Hörs!

Is this it?

Jag vet inte om det har med Isas födelsedag och påminnelsen om hur snabbt tiden går att göra, men de senaste veckorna har jag funderat väldigt mycket på vad det ska bli av det här livet. Vi har det ju så himla bra här, det brukar jag ju tjata om i tid och otid här på bloggen, och just det skrämmer mig faktiskt lite. Konstigt nog.

Vad händer om vi fortsätter att trivas så här bra? Kommer vi att bli kvar här då? Ska våra barn bli tyska, välja att leva här när de blir stora? Och jag? Ska jag leva mitt liv i Berlin? Det här enda livet jag har. Ska det liksom bli helt berlinskt? Det finns ju så otroligt många andra ställen också, kickar jag vill få, förändringar jag vill göra – för att det är spännande med förändringar. För att förändring är utveckling.

För att inte tala om Sverige. Vårt hemland. Ska vi inte bo där mer? Nä, vilken galen tanke.

Plötsligt känns allt så definitivt. Som att det vi väljer nu kommer att avgöra allt. Och på ett sätt är det väl så, på ett annat inte. Och man kan ju välja att inte se så allvarligt på det hela också. Kanske.

Jag vet inte om det någonsin kommer att hända, men jag tänker att en känsla och ett beslut för vart vi (jag och R) vill framöver kommer att mogna fram. Och att livet, trots att det inte känns så just nu, ändå är ganska långt. Förhoppningsvis i alla fall.

Någon annan som känner igen sig i de här tankarna?

Väderleken och hemsidan

Högsommar i Berlin i dag. Doft av solvarm asfalt, svettiga ungar och syrén. Varmt, varmt, varmt. 

Nä, men då går väl jag till kontoret och fortsätter att knåpa på den där hemsidan jag tänkt göra de senaste eh... tre åren? 

Ljuv sommar eller ej, jag behöver en hemsida. Urk.

Efter kalaset

Note to self: Vi måste, måste sätta upp gardiner i vårt vardagsrum/kök. Ljudnivån så fort vi är fler än fyra personer där samtidigt är... obarmhärtig. Särskilt när det är lekande barn inblandade förstås. Och det är det ju alltid nuförtiden. 

Förutom trötta öron är jag en mycket lycklig mamma till en nybliven ettåring i dag. Knäppt ändå att det redan gått ett år. Det känns som att det var i förrgår jag låg och snusade på hennes (då) svarta hår på sjukhuset, helt hög på lyckokänslor (och hormoner). Och hungrig! Herregud vad hungrig jag var efter förlossningen, och allt som fanns var mackor. Jäkla abendbrotkultur.  

Sommar och schlager och fest hela tiden

Aaaaaa! Det är så härligt här nu! Blommorna blommar, solen lyser, alla är glada! Och i helgen är det Karneval der Kulturen och ESC och det ska vara varmt och skönt.

Apropå ESC. Jag skulle ÄLSKA att gå på schlagerklubben på det legendariska gaystället Schwuz på lördag. De kör med livesändning och hela kitet. Ska försöka ta mig dit. Jag känner på mig att det kommer bli alldeles fantastiskt.

Förresten. Jag visste det inte då, men för ett år sedan var det bara ett dygn kvar tills jag skulle ha den här lilla krabaten i mina armar. Helt obegripligt, men Isa fyller ett år i morgon. Vi ska fira med bullar och sånt såklart. Min älskade fina flicka, tänk att du blivit så stor!